Tjejen som gjorde lumpen

Eftermiddagen i solstolen tillsammans med Hilary Mantels ”Wolf Hall” ersattes av tv-soffan och ”Private Benjamin” med Goldie Hawn. Filmen, som är från 1980, är den andra i en lång serie av ”Tjejen som..”-filmer (detta var på den tiden när svenska distributionsbolag fortfarande översatte utländska titlar) som inleddes med ”Tjejen som visste för mycket”.

Handling i korthet: Ung, vacker kvinna gifter sig med något äldre man som dör på bröllopsnatten. Förkrossad av sorg ringer hon in till ett radioprogram och beklagar sig och får då, av en annan lyssnare, veta exakt hur hon ska styra upp sitt liv och bli lyckligt igen. Svaret är att ta värvning. Det hon tror är en spa-vistelse med extra motion visar sig vara tre års boot-camp.

Dramaturgin är enkel men ganska underhållande. Först några poäng på den kulturkrock som uppstår när den unga överklass-änkan möter arméns sovsal och bristfälliga badrums-faciliteter, sen anpassningen till de övriga rekryterna (och här finns, givetvis, hela Benetton-paletten inklusive en kvinna som fick välja mellan fängelse och lumpen) och sist men inte minst, vägran att vika sig för maktfullkomliga auktoriteter.

Precis som så många gånger förr är budskapet att det militära livet är karaktärsdanande och kroppsligt, moraliskt och socialt uppbyggligt. Man blir helt enkelt en bättre människa av att lära sig bädda sängen så det går att studsa ett mynt på den och att foga sig efter kadaverdisciplin. Men i Goldie Hawns porträtt av private Judy Benjamin finns något mer än en bortskämd daddys-girl som helt saknar egen vilja. När hon väl bestämmer sig för att inte hoppa av sin utbildning så gör hon det inte bara för att visa sina rätt inskränkta föräldrar (och deras likasinnade vänner) att hon kan klara av det utan också för att hon verkligen vill vara självständig, vill klara sig själv och inte vara beroende, ekonomiskt eller på något annat sätt, av en (äkta) man.

Trots detta finner hon sig ännu en gång stå framför altaret i begrepp att bli Mrs Tremont. Herr Tremont, halvhjärtat spelad av Armand Assante, vill dock att hon ska vara lite mer romantisk hushållerska och mindre karriärdriven yrkeskvinna och i elfte timmen tar hon så sitt förnuft till fånga och lämnar allt och alla och iklädd sin vita bröllopsklänning försvinner hon bort från, ja från vadå egentligen? En kontrollerande man? En omöjlig tvåsamhet? En karriär endast som hustru och mamma? Överbeskyddande föräldrar?

Jag gillar verkligen Goldie Hawn, har sett det mesta hon har gjort och trots att hon spelar i stort sett samma karaktär i de flesta filmerna lyckas hon övertyga i sin gestaltning av blont, lite virrigt bombnedslag med hjärtat på rätta stället. Så även i ”Private Benjamin” och det vinner över det faktum att filmens budskap är att kvinnor måste välja mellan att antingen vara en del i en (ojämnställd?) relation eller göra karriär. tjejen_som_gjorde_lumpen

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s